(Så oändligt mycket mer än ett tryckeri).

Glada över att vårt egna material får så mycket uppmärksamhet ser vi fram emot finalen den 23/10 på Musikaliska i Stockholm. Håll tummarna!

Deras motto är ’funktionell kreativitet’ (”Funktion är enkelt att förstå och får saker gjorda. En funktion har ett värde medan kreativitet löser problem, engagerar, innoverar, vägleder och utvecklar.”) För att bevisa denna tes praktiskt gav man sig inför julen på att skapa en kokbok att dela ut till kunder och affärsbekanta. Kokboken heter Fork – och det skulle i princip världens alla kokböcker faktiskt kunna heta, men Nansen har självfallet en speciell orsak: ’fork’ är en term som används inom webbutveckling. (”En ut-vecklare arbetar vidare med en annan utvecklares kod så att den blir bättre och annorlunda och på så sätt gör den till sin egen.”) Varje anställd på byrån har sålunda bidragit med en utvecklad favoriträtt i boken. Här ryms även drinkar, bröd och desserter.

TMG Sthlms favorit? Prizzas.

Certifieringen omfattar sju delmoment:

• Betraktningsljus och omgivningsljus.
• Digitalt material (mottagning, kontroll och beredning).
• Bildskärmar för färgbetraktning.
• Pappersbaserade förprovtryck.
• Tryckformsframställning.
• Tryckprocess.
• Kvalitetsuppföljning.

Välkommen till TMG Sthlm (gång på gång).

Nu, i samband med utgivningen av fjortonde utgåvan av Genre, med undertiteln Bilagor (II), vidgas diskussionen. Här presenteras några klassiska fysiska bilagor som gäckat papperskorgar och pappersåtervinning från 1950 och fram till idag. Gemensamt har de att de en gång medföljde några lika klassiska tidskrifter.

Fråga som inställer sig: Om nu bilagor är så fantastiska, måste man nödvändigtvis även skapa trycksaken som bilagan ligger i? Svaret finns i Genre No.14. Hör av dig om du inte fått ett exemplar.

Årets stora dragplåster var Michael Bergdahl, ”Professional International Speaker on 6 Continents, Best Selling Author, And Authority on the Best Practices of Walmart & Sam Walton.” Årets andra stora dragplåster kom att bli den hjort som TMG Sthlm ställde ut i sin monter.

Hjorten är tillverkad av skivmaterialet LightBoard från Antalis, med återvunnen korrugerad bikupewell som kärna – men som ändå skänker hög tryckkvalitet. Hjorten består egentligen av tio hjortar. De yttre två är printade i planprinter. Alla tio skivorna är sedan utskurna en och en i ett skärbord varefter de limmats ihop till en enda ståtlig hjort som kan stå av sig själv. 

Och vad tjänar då hjorten till? Inte mer än som ett exempel på vad som är möjligt att åstadkomma med dagens teknik i syfte att väcka intresse (och köplust) hos de kunder som kommer in i en butik. (Vi kan göra en älg om du hellre vill.) 

Var det inte artistchefen på Gröna Lund som stängde av strömmen mitt under Jimi Hendrix’ extranummer? Folk måste ju hinna åka bergochdalbana! Nåväl, det här var några år innan art directorn och illustratören Nils Sture Jansson 1971 började hjälpa nöjesfältet att locka folk till Stora Scenen genom sina för tiden banbrytande affischer. Nils Sture Janssons son Jonas, också han art director, har tillsammans med Andreas Theve (text) samlat 200 av dem i en bok med den konsumentvägledande titeln Grönalundsaffischerna!

Hur upplevde artisterna porträtten på affischerna? Enligt boken tyckte Birgit Nilsson hon var alldeles för rynkig och Nicolai Geddas mamma gillade inte sonens dubbelhaka och Tomas Ledin hade synpunkter på det mesta. Premium Förlag, som givit ut boken, avslutar på sin hemsida presentationstexten med orden: ”Ibland säger ett screentryck mer än tusen ord.” TMG Sthlm vill tillägga: Ibland säger 200 screentryck samlade i en offsettryckt bok ännu mer.